Dagens iakttagelse: Wordfeud ligger högst upp bland nedladdade applikationer till mobiltelefoner. "Swedish word finder - appen som vinner Wordfeud åt dig" ligger tvåa. Det är rätt sorgligt.

Blev idag utnämnd till "favoritkusin" efter att ha satt en tveksam ollie (olly?) med min nioåriga kusins bräda. Givetvis skulle jag sedan ge mig på det igen, varför jag nu har jätteont i knät samt haltande gång. Nåja. Har haft en väldigt fin helg här i hufvudstaden, gick till exempel till en dansklubb och trivdes, för första gången (typ), var på en i stycken magnifik Guillemots-konsert (Fyfe Dangerfield har en helt makalös röst), och hjälpte mina hyresvärdar/moster + sambo att flytta. Med påföljande flyttpizza, naturligtvis.

Och i min jakt på vettiga saker att göra istället för att plugga har jag börjat titta på Anders & Måns. Det är genialt nästan hela tiden, särskilt gillar jag sketchen nedan, som behandlar evolutionsteorin:



... Och förresten, Eating animals, boken om köttindustrin som jag skrev om för ett tag sedan, finns nu på svenska! Den dubbla betydelsen i den engelska titeln försvinner tyvärr, men den går nog att läsa ändå. Äta djur, heter den, och är skriven av Jonathan Safran Foer.

Knöt näven och gick på Mattias Alkberg i onsdags, en väldigt norrländskt skev och ganska rockig upplevelse, som var rätt fin på något sätt. Jag må ha en väldigt Mikael Niemi-präglad bild av norrland och norrländsk (populär)musik (från vittula), men jag tror att Alkberg med band, rent objektivt, och ganska medvetet, låter lite som när Niila och grabbarna rockar loss i den fantastiska boken/filmen. Norrland känns skevt rockigt i största allmänhet, men det kanske bara är jag.

För övrigt har augusti och september öst ur sig både fantastiska och oväntade skivsläpp nästan hela tiden. Memoryhouse (fast det är bara en ny upplaga av The Years), Fruit Bats, Blind Pilot, Jens Lekman, The Kooks, The Drums, Beirut, Loney Dear, M83, Twin Sister, och, kanske allra mest fantastiskt: SKRIET. Jag köpte (!) skivan idag, förväntar mig efter att ha läst några recensent-hyllningar att det kommer att vara episkt, och det som känns extra lyxigt är att jag inte hade någon aning om att de var på gång med något nytt. Det finns också en singel med tillhörande video ute (och här nedanför). På tal om skevhet, alltså.



Och imorgon ska jag på Guillemots-konsert. Jävla gött, alltså.

Göteborgsromantik (igen): Jens Lekman - Waiting for Kirsten

Nu har jag druckit vin, ätit lagad (och otroligt god) mat, efterrätt och efter det laddat ned lite ny musik. Det är ändå rätt skönt att komma hem ibland.

Har lyssnat rätt mycket på James Vincent McMorrow de senaste dagarna också, han är grym, och ungefär lika grym är den här remixen på We don't eat:

Nu när jag blivit fattig student och valt bort det här med att ha TV får jag nöja mig med svtplay. De senaste dagarna har jag grävt ned mig i diverse dokumentärer, från 11 september till Göteborgsromantik. Och just dokumentären om IFK Göteborg, kamratföreningen, berörde starkt. När man ser arbetarpojkarna tvåla dit proffsen i Barcelona med 3-0, och när man hör deras görfina dialekt undrar man vad man egentligen gör här på baksidan av Sverige. Mitt tips är att ni ser den, fantastiskt fin dokumentär som med sina filmklipp på varvsarbetare från tidigt åttiotal inte så lite påminner om Upp till kamp, och då är det naturligtvis också riktigt bra!

Imorgon åker jag till västkusten i några dagar. Ska bli gött, som man säger där nere.

"Var inte rädda"

Gick förbi en kyrkbyggnad på söder häromdagen, och som en slags lockbete till gemene söder-sekulariserad bohem hade de satt upp en jättestor ruta med citatet "var inte rädda" på kyrkbyggnaden. Signerat Jesus, naturligtvis. Och är det inte otroligt spännande ändå, hur kyrkans approach till samhället i övrigt på ett par hundra år gått ifrån "var rädda, ni kommer att brinna i helvetet om ni inte sköter er!" till "var inte rädda, Jesus älskar alla". I takt med en individualisering i samhället, och en (för att använda högerns favoritformulering) avreglering av kyrkan som central maktfaktor i vårt samhälle kan kyrkan inte på samma sätt använda skrämselpropaganda i syfte att gynna sina egna intressen, utan måste istället vända sig utåt och ställa frågan - hur kan kyrkan verka för människors egna intressen? För min (och alla andras, gissar jag) del är den här förändringen naturligtvis positiv, en förändring som gett en kyrka som betonar frihet före tvång, som betonar förlåtelse snarare än straff. Och med den förändringen är det för mig också naturligt och kanske också positivt att kyrkan idag tappar medlemmar. Naturligtvis skulle jag ju se att så många som möjligt var med och tog del eller i alla fall bidrog till det goda arbete som kyrkan gör idag, men samtidigt måste man inse värdet av en kyrka vars medlemmar faktiskt är medlemmar av egen fri vilja, och inte av tvång. Värdet av en kyrka som proklamerar förlåtelse, även för den som väljer att inte vara med i gemenskapen.

mount kimbie - before i move off

Skogselectronica, läste jag någonstans att man kallar det. Jag gillar det.

eating animals

Ägnade sista veckan av tågluffen åt Jonathan Safran Foer's fantastiska bok om att äta djur/ätande djur. Eller ja, fantastisk i det att den grundligt och till och med underhållande på vissa ställen går igenom de flesta (negativa) aspekter av vårt köttätande idag, kanske inte lika fantastisk i det att bilden som ges är fruktansvärd, och på många ställen nästan illamående-framkallande. Nåväl, särskilt två passager tyckte jag kunde vara intressanta att nämna här, där de rent filosofiska tankarna kring köttätande behandlas. Läs och begrunda.

"If we are at all serious about ending factory farming, then the absolute least we can do is stop sending checks to the absolute worst abusers. For some, the decision to eschew factory-farmed products will be easy. For others, the decision will be a hard one. To those for whom it sounds like a hard decision, the ultimate question is whether it is worth the inconvenience. We know, at least, that this decision will help prevent deforestation, curb global warming, reduce pollution, save oil reserves, lessen the burden on rural America, decrease human rights abuses, improve public health, and help eliminate the most systematic animal abuse in the history."


"What we know is that if you eat meat today, your typical choice is between animals raised with either more (chicken, turkey, fish, and pork) or less (beef) cruelty. Why do so many of us feel we have to choose between such options? What would render such utilitarian calculations of the least horrible option beside the point? At what moment would the absurd choices readily available today give way to the simplicity of a firmly drawn line: this is unacceptable? 
Just how destructive does a culinary preference have to be before we decide to eat something else? If contributing to the suffering of billions of animals that live miserable lives and (quite often) die in horrific isn't motivating, what would be? If being the number one contributor to the mosts serious threat facing the planet (global warming) isn't enough, what is? And if you are tempted to put off these questions of conscience, to say 'not now', then when?"

jag vet inte varför, men det här är fantastiskt roligt på något vis. Fest hos Fredrik!

En liten kommentar på inlägget om introdagen med moderat valvaka-tema: En del av min kurslitteratur i Afrikas historia återfinns på hemsidan marxists.org. Det börjar arta sig!

(Och förresten, en ny The Drums-skiva, Portamento heter den, och hittills är den riktigt bra!)

... Det är ju bara för bra, alltså. (Twin Sister - I want a house)

För övrigt gjorde jag ett flyttförsök idag, från den tillfälliga källaren jag bor i till den lite mindre tillfälliga källaren (eller "lägenheten", som herr hyresvärd envisas med att kalla den) det är tänkt att jag ska flytta till. Vi skulle flytta säng, soffa och lite sånadär saker. Allt gick fel, precis allt, så nu är jag tillbaka i huset mitt emot (typ!) och bidar min tid medan jag äter gratis mat och har wi-fi. På något sätt känns det helt okej då.

HÄR har ni, era jäkla hipsters!