"Var inte rädda"

Gick förbi en kyrkbyggnad på söder häromdagen, och som en slags lockbete till gemene söder-sekulariserad bohem hade de satt upp en jättestor ruta med citatet "var inte rädda" på kyrkbyggnaden. Signerat Jesus, naturligtvis. Och är det inte otroligt spännande ändå, hur kyrkans approach till samhället i övrigt på ett par hundra år gått ifrån "var rädda, ni kommer att brinna i helvetet om ni inte sköter er!" till "var inte rädda, Jesus älskar alla". I takt med en individualisering i samhället, och en (för att använda högerns favoritformulering) avreglering av kyrkan som central maktfaktor i vårt samhälle kan kyrkan inte på samma sätt använda skrämselpropaganda i syfte att gynna sina egna intressen, utan måste istället vända sig utåt och ställa frågan - hur kan kyrkan verka för människors egna intressen? För min (och alla andras, gissar jag) del är den här förändringen naturligtvis positiv, en förändring som gett en kyrka som betonar frihet före tvång, som betonar förlåtelse snarare än straff. Och med den förändringen är det för mig också naturligt och kanske också positivt att kyrkan idag tappar medlemmar. Naturligtvis skulle jag ju se att så många som möjligt var med och tog del eller i alla fall bidrog till det goda arbete som kyrkan gör idag, men samtidigt måste man inse värdet av en kyrka vars medlemmar faktiskt är medlemmar av egen fri vilja, och inte av tvång. Värdet av en kyrka som proklamerar förlåtelse, även för den som väljer att inte vara med i gemenskapen.