Har haft en helt grym vecka i Österrike, och som alltid när det gäller skidresor så välkomnas man hem av en bar mark som andas vår och förnyelse, fastän mörkret i Steninge ikväll är lika intakt som alltid. Men framför min dator är det där ingenting jag märker av, egentligen. Jag är mest nöjd med att vara hemma; mina högtalare, min kaffebryggare, min dusch och allt sånadär bekvämligheter man inte riktigt tänker på förrän man lämnar dem en vecka. Och så är jag förstås tacksam över att Radiohead efter mer än tre års tystnad har släppt en ny skiva, The king of limbs (finns på din lokala torrentsite), den lyssnar jag på ikväll, samtidigt som jag tar ikapp en hel vecka av uppdaterade bloggar, facebooksidor, skidåkningsresultat och annat viktigt som inte nått ner till Österrikes isolerade alpvärld. Spännande det där med ens cybervärld som fortsätter leva medan man själv lämnar den ett tag. Skönt att slippa den ett tag, men också skönt att vara tillbaka.

flitens lampa lyser i steninge, med dubbla datorer och allt! imorgon åker jag till österrike, det känns ju helt okej faktiskt, har laddat ned lite (eller mycket) jazz, plockat fram mina två tjockaste böcker och ska strax iväg och köpa morötter. det blir en bra bussresa, det här. frid vare med er, och glöm för allt i världen inte att lyssna på guillemots första skiva, through the windowpane, från 2006. fantastiskt bra. hejdå.

carpe diem

serotonin

shine your light on me

So seal the deal with your stamp of regeneration and grow me up into a new creation taken from a tree and plucked from a vine, if it's my time to shine then shine your light on me so that everyone hurting can see that there is hope, hope in the seemingly endless valley full of rotten fruit left behind from previous troops that are now in your mountains drinking directly from your fountains, save me a spot I will be there sooner than not, I'm picking up the pace and slowly starting to trot.

"du behöver lite färg"

Helt i enlighet med den av lättjan dikterade världsordningen har jag precis beställt en macbook pro. Ville bara säga det. Och, kanske det viktigaste, ett neongrönt fodral. Jag behöver lite färg, sa min kusin. Och då blir det ju naturligtvis så. Och en fjärrkontroll, mest för att det var fräckt. Eller vad fan, hela datorn är väl egentligen mest för att vara fräck. Men jag är okej med det. Att vara fräck, alltså.

Ska kompensationsläsa lite Naomi Klein nu. Och lyssna på Lady daydream, årets hittills bästa låt från förra året.

Twin Sister - Lady daydream

(skurk)kapitalismen

Den italienska ekonomen Loretta Napoleoni har precis guidat mig genom 250 sidor nattsvart samhällsanalys på temat girighet. En skoningslös redogörelse för hur i princip varje beståndsdel i vårt ekonomiska system genomsyras av korruption, hänsynslöst utnyttjande av resurser, ett brutalt missbruk av såväl miljö och mänskliga rättigheter. Och det där får en att tänka tankar om maktlöshet. Om en så total litenhet i förhållande till den globala ekonomin, det verkar liksom inte finnas något att göra åt ett ekonomiskt system som så totalt vrängt ur sitt eget frihetsbegrepp, och istället för att tuktas under statlig kontroll blivit det som kontrollerar politiken, med lobbyverksamheter och nedtystande av lokala missförhållanden. Och någonstans i mitt Marx-hjärta suckar jag djupt, inte över det ekonomiska systemet som sådant, utan över de människor som lever där i. Som låter det huvudsakliga ändamålet för sin existens utgöras av en strävan efter personlig tillfredsställelse, kosta vad det kosta vill. En djup suck över människan, som i det kapitalistiska systemet sätter sin egen bekvämlighet före en annan människas grundläggande rättigheter.

Främst handlar det om lättja, tror jag. Och ofta känner jag att jag själv är den största skurken av dem alla. Lättjan som får oss att leta extrapriser bland frysdiskarna med produkter från utfiskade hav, lättjan som får oss att stilla vår egen strävan efter lycka med ännu ett par byxor sydda av en pojke från Bangladesh, lättjan som får oss hugga in på McDonalds-burgaren eftersom vi inte riktigt orkar laga mat just idag.

Och jag vet inte heller om det finns så mycket att göra åt saken, det finns liksom ingen annan väg att gå än att vara en genomsnittlig konsument av förkastligt producerade varor i vårt samhälle. Det finns inget sätt, för marknaden och girigheten har i vårt ekonomiska system satts på piedestal, och tillåts att diktera ordningen för oss vanliga människor att följa. Jag drömmer naturligtvis om förändring, om ett kollektivt störtande av de förkastliga företag och lobbygrupper som styr vår värld, men samtidigt sitter jag gott framför datorn och dricker en kopp kaffe, för det är lättjan som styr. Och kanske, tänker jag, är det så att vi, rent evolutionärt, genom vårt kapitalistiska system, leder oss själva till fördärvet, för där grundidén med existensen utgörs av kampen för överlevnad, en slags inkodad egoism, blir det beaktandes de ändliga resurserna vi har i form av vårt jordklot svårt att se något stopp på utvecklingen, något stopp på avvecklingen av livet på jorden som vi känner det.

albert hall #1

Själv använder jag ju sällan spotify, men visst kan just funktionen att dela musik vara rätt användbar ibland. Så jag gjorde en spellista, med 15 starka låtar på tema chillwave/drömpop/electro (-ish. Alltid -ish). S'il vouz plaît.

(bilden är alltså klickbar)