Knöt näven och gick på Mattias Alkberg i onsdags, en väldigt norrländskt skev och ganska rockig upplevelse, som var rätt fin på något sätt. Jag må ha en väldigt Mikael Niemi-präglad bild av norrland och norrländsk (populär)musik (från vittula), men jag tror att Alkberg med band, rent objektivt, och ganska medvetet, låter lite som när Niila och grabbarna rockar loss i den fantastiska boken/filmen. Norrland känns skevt rockigt i största allmänhet, men det kanske bara är jag.
För övrigt har augusti och september öst ur sig både fantastiska och oväntade skivsläpp nästan hela tiden. Memoryhouse (fast det är bara en ny upplaga av The Years), Fruit Bats, Blind Pilot, Jens Lekman, The Kooks, The Drums, Beirut, Loney Dear, M83, Twin Sister, och, kanske allra mest fantastiskt: SKRIET. Jag köpte (!) skivan idag, förväntar mig efter att ha läst några recensent-hyllningar att det kommer att vara episkt, och det som känns extra lyxigt är att jag inte hade någon aning om att de var på gång med något nytt. Det finns också en singel med tillhörande video ute (och här nedanför). På tal om skevhet, alltså.
Och imorgon ska jag på Guillemots-konsert. Jävla gött, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar