13.9.11
"Var inte rädda"
Gick förbi en kyrkbyggnad på söder häromdagen, och som en slags lockbete till gemene söder-sekulariserad bohem hade de satt upp en jättestor ruta med citatet "var inte rädda" på kyrkbyggnaden. Signerat Jesus, naturligtvis. Och är det inte otroligt spännande ändå, hur kyrkans approach till samhället i övrigt på ett par hundra år gått ifrån "var rädda, ni kommer att brinna i helvetet om ni inte sköter er!" till "var inte rädda, Jesus älskar alla". I takt med en individualisering i samhället, och en (för att använda högerns favoritformulering) avreglering av kyrkan som central maktfaktor i vårt samhälle kan kyrkan inte på samma sätt använda skrämselpropaganda i syfte att gynna sina egna intressen, utan måste istället vända sig utåt och ställa frågan - hur kan kyrkan verka för människors egna intressen? För min (och alla andras, gissar jag) del är den här förändringen naturligtvis positiv, en förändring som gett en kyrka som betonar frihet före tvång, som betonar förlåtelse snarare än straff. Och med den förändringen är det för mig också naturligt och kanske också positivt att kyrkan idag tappar medlemmar. Naturligtvis skulle jag ju se att så många som möjligt var med och tog del eller i alla fall bidrog till det goda arbete som kyrkan gör idag, men samtidigt måste man inse värdet av en kyrka vars medlemmar faktiskt är medlemmar av egen fri vilja, och inte av tvång. Värdet av en kyrka som proklamerar förlåtelse, även för den som väljer att inte vara med i gemenskapen.
8.9.11
mount kimbie - before i move off
Skogselectronica, läste jag någonstans att man kallar det. Jag gillar det.
eating animals
Ägnade sista veckan av tågluffen åt Jonathan Safran Foer's fantastiska bok om att äta djur/ätande djur. Eller ja, fantastisk i det att den grundligt och till och med underhållande på vissa ställen går igenom de flesta (negativa) aspekter av vårt köttätande idag, kanske inte lika fantastisk i det att bilden som ges är fruktansvärd, och på många ställen nästan illamående-framkallande. Nåväl, särskilt två passager tyckte jag kunde vara intressanta att nämna här, där de rent filosofiska tankarna kring köttätande behandlas. Läs och begrunda.
"If we are at all serious about ending factory farming, then the absolute least we can do is stop sending checks to the absolute worst abusers. For some, the decision to eschew factory-farmed products will be easy. For others, the decision will be a hard one. To those for whom it sounds like a hard decision, the ultimate question is whether it is worth the inconvenience. We know, at least, that this decision will help prevent deforestation, curb global warming, reduce pollution, save oil reserves, lessen the burden on rural America, decrease human rights abuses, improve public health, and help eliminate the most systematic animal abuse in the history."
"What we know is that if you eat meat today, your typical choice is between animals raised with either more (chicken, turkey, fish, and pork) or less (beef) cruelty. Why do so many of us feel we have to choose between such options? What would render such utilitarian calculations of the least horrible option beside the point? At what moment would the absurd choices readily available today give way to the simplicity of a firmly drawn line: this is unacceptable?
Just how destructive does a culinary preference have to be before we decide to eat something else? If contributing to the suffering of billions of animals that live miserable lives and (quite often) die in horrific isn't motivating, what would be? If being the number one contributor to the mosts serious threat facing the planet (global warming) isn't enough, what is? And if you are tempted to put off these questions of conscience, to say 'not now', then when?"
"If we are at all serious about ending factory farming, then the absolute least we can do is stop sending checks to the absolute worst abusers. For some, the decision to eschew factory-farmed products will be easy. For others, the decision will be a hard one. To those for whom it sounds like a hard decision, the ultimate question is whether it is worth the inconvenience. We know, at least, that this decision will help prevent deforestation, curb global warming, reduce pollution, save oil reserves, lessen the burden on rural America, decrease human rights abuses, improve public health, and help eliminate the most systematic animal abuse in the history."
"What we know is that if you eat meat today, your typical choice is between animals raised with either more (chicken, turkey, fish, and pork) or less (beef) cruelty. Why do so many of us feel we have to choose between such options? What would render such utilitarian calculations of the least horrible option beside the point? At what moment would the absurd choices readily available today give way to the simplicity of a firmly drawn line: this is unacceptable?
Just how destructive does a culinary preference have to be before we decide to eat something else? If contributing to the suffering of billions of animals that live miserable lives and (quite often) die in horrific isn't motivating, what would be? If being the number one contributor to the mosts serious threat facing the planet (global warming) isn't enough, what is? And if you are tempted to put off these questions of conscience, to say 'not now', then when?"
5.9.11
En liten kommentar på inlägget om introdagen med moderat valvaka-tema: En del av min kurslitteratur i Afrikas historia återfinns på hemsidan marxists.org. Det börjar arta sig!
(Och förresten, en ny The Drums-skiva, Portamento heter den, och hittills är den riktigt bra!)
(Och förresten, en ny The Drums-skiva, Portamento heter den, och hittills är den riktigt bra!)
4.9.11
... Det är ju bara för bra, alltså. (Twin Sister - I want a house)
För övrigt gjorde jag ett flyttförsök idag, från den tillfälliga källaren jag bor i till den lite mindre tillfälliga källaren (eller "lägenheten", som herr hyresvärd envisas med att kalla den) det är tänkt att jag ska flytta till. Vi skulle flytta säng, soffa och lite sånadär saker. Allt gick fel, precis allt, så nu är jag tillbaka i huset mitt emot (typ!) och bidar min tid medan jag äter gratis mat och har wi-fi. På något sätt känns det helt okej då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
