14.3.11

snödroppar

Ja visst, ny musik når även ut till Steninge, och just de senaste veckorna har en hel drös med nya, bra album landat i mitt iTunes-bibliotek, tänkte tipsa lite. Och rubriken blir spotify-länk, i den mån skivorna finns där. 

Det kaliforniska trummor-gitarr-bandet (lite i samma stil som Johnossi fast med akustisk gitarr i centrum) lanserade precis sitt tredje album, två år efter Time To Die, från 2009. Debuten var glimrande, medryckande och riktigt jävla bra, medan den alltid lika svåra andra skivan egentligen var raka motsatsen. Eller ja, inte direkt dålig, men aldrig riktigt, riktigt bra heller. Nu till tredje verkar det som att Time To Die var en parentes, No Color tar vid där första skivan slutade, om än kanske i ett lite hårdare format. Kortfattat handlar det om ett ursinnigt trumslagande som tillsammans med en driven akustisk gitarr, en såndär skön falsettdoftande indie-röst och lite xylofon-klonkande frammanar vårrusiga låtar som är alldeles perfekta att cykla till bussen med. Nu på senaste också dekorerat med turnékamraten Neko Case, som sjunger i bakgrunden på några av låtarna. Torrent-länk

Autisternas senaste alster - Legender, kanske också kan vara en fin skiva att möta våren tillsammans med. Rötter i Norrland, vad jag har förstått, men senare med utgångspunkt i den ack så omtalade "Göteborgspopen". Kanske inte samma sprudlande eufori som Almedal och de där andra banden, men ändå vissa likheter i uttrycket. Första låten, Sista dan, om att bli av med jobbet och få ångest är sådär skönt Göteborgs-skitig-häftig på samma gång, med en text som egentligen inte passar in men som sångaren på Håkan-manér ändå pusslar ihop till en helt okej poplåt. På det stora hela är det väl just det som är haken, kan jag känna. En helt okej skiva, men aldrig sådär gripande eller medryckande som de förmodligen önskar att den hade varit. Tips kan vara att lyssna på förra skivan, Sista Scenen, också. Som i min mening är några klasser bättre. Nedladdningslänk (rar-fil)

The Pains of Being Pure at Heart - Belong (Spotify-länk till en singel från skivan)
Ett av 2009-vårens stora genombrott stod ovan nämnda band för, med sin debutskiva Young Adult Friction som var ett utmärkt vår-soundtrack med sina elgitarr-distade men samtidigt sockersöta popmelodier. Två år senare, vår igen, och ny skiva. Som egentligen tar vid precis där den förra slutade. Inga stora förändringar i uttrycket, det handlar fortfarande om elgitarr-dist och en sångare som tack och lov polerats lite på skivan (nästan outhärdligt live, tyvärr). Lite fina synth-slingor gör gitarrerna sällskap, och ett ganska basic trumkomp till det. En helt okej skiva, helt enkelt, som helt säkert kommer att eka från bandspelarna på Emmabodas festival-ängar i augusti. Torrent-länk

The Strokes - Angles
Fem år sen sist, The Strokes är äntligen tillbaka med "skivan som egentligen skulle kommit efter Room on Fire. Jag är antagligen inte rätt man att recensera Strokes-plattor, men jag kan i alla fall tipsa om den. Inledande Machu Picchu är så långt (har bara lyssnat ett par gånger) en lysande rocklåt, med de Strokes-iga gitarr-riffen som har överlevt det långa uppehållet från förra skivan. Tydligen har inte inspelningen gått smärtfritt, bandet har sällan varit i studion tillsammans, men trots det låter det välproducerat och helt enkelt ganska bra. Den redan släppta låten Under cover of darkness hade funkat precis lika bra på bandets första skiva Is This It, och egentligen är det väl inte så mycket som har förändrats i ljudbilden alls. Efter fem års uppehåll fortsätter de att göra riktigt bra rockmusik, vilket naturligtvis är glädjande. Nedladdningslänk (rar-fil)

Explosions In The Sky - Take Care, Take Care, Take Care
Att postrock-kvartetten från Texas tidigt bokades till Way Out West skvallrade om att nytt material var på väg. Och visst, sex nya låtar, dvs. skivan Take Care, Take Care, Take Care dök upp på Internet för någon dag sedan. Egentligen har jag inte lyssnat så mycket på bandet sedan den fantastiska EP:n The earth is not a cold dead place från 2003, men det är väl i princip samma grej nu också. Två gitarrer, bas och en trummis med förkärlek till marsch-rytmer. Gitarrmangel och ingen sång. Det är dynamisk musik som i de långa låtarna pendlar mellan euforiska utbrott och mer stillsamma partier där gitarrerna ges stora utrymmen. Ganska klassisk post-rock, helt enkelt. Och riktigt bra, på sina ställen. Torrent-länk

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar