AVI BUFFALO - AVI BUFFALO
I slutet på april släppte den kalifornska gruppen Avi Buffalo sin självbetitlade debutskiva, som smyger in med en ensam gitarr i första spåret Truth sets in, men redan efter ungefär en minut har de byggt på med alla de komponenter som gör skivan så fantastisk som den är; falsettsång (eller i alla fall en sångare med väldigt högt tonläge), och lite Fleet Foxes-inspirerade gitarrslingor, sånadär som man inte direkt fastnar, utan snarare innehåller en skevhet som gör dem mer komplexa, och efter ett tag mer tilltalande. Upptill detta - tonårsmelankoliska texter, naturligtvis. Men aldrig sentimentalt, snarare upplyftande. För i sin kärleksdesperation verkar bandet aldrig tappa den... folk-inspirerade tralligheten som uttryck, och även uppblandat med mer experimentella, ambienta delar av skivan tappar man aldrig den energi och uppriktiga glädje över att spela musik som de utstrålar. I Remember last time, skivans näst sista spår, tillåter de sig själva att brodera ut över sju minuter folkrock som charmigt avslutas med raden "I've never written a lovesong, but I will for you" om och om igen, och då blir det fantastiskt bra musik. Riktigt jävla bra, för att förstärka ytterligare. Skivan hittar du förslagsvis här, som torrent, och då får man även med ett gäng live-inspelningar + en helt fantastisk bunt demoinspelningar, som egentligen är precis lika bra som skivan.
SMALL BLACK - NEW CHAIN
Animal Collectives briljanta skiva Merriweather post pavilion blev 2009 något utav en brytpunkt mellan 00-talet och 10-talet. I efterdyningarna till deras utflippade skiva utkristalliserade sig en ny musikgenre (med ett fantastiskt fånigt namn), chillwave. Och Small Black får väl ses som en utav pionjärerna inom området. En lysande EP (självbetitlad) släpptes först, innan fullängdaren New Chain anlände nu i höst. Med ett fruktansvärt fult skivomslag, tyvärr, men musiken är desto bättre. En ganska tung och synthig ljudbild i inledande Camouflage, på en skiva som egentligen inte känns särskilt elektronisk. Att dra en referens till sommar-hypen Wild Nothing känns ganska självklart, men där Wild Nothing byggde sina låtar med fräcka gitarrer använder Small Black synthen. På ett osynthigt sätt, hur konstigt det än låter. Och det låter rätt konstigt ibland, men aldrig så att man tappar intresset. Förutom det inledande spåret står även Photojournalist och titelspåret New Chain ut. Ibland tänker man att det blir lite mycket av samma sak, men med tio snabba låtar tar skivan slut rätt fort. Kanske inte skivan att spela om från början igen, men ett elektroniskt popkonstverk, icke desto mindre. Torrentlänk till CD + EP
RASMUS KELLERMAN - THE 24TH
Den första av tre svenska män på min lista hamnar här någonstans kring plats fem. Under tio års tid har Rasmus Kellerman, mest känd som Tiger Lou, samlat på sig en hel del material att släppa under sitt egentliga namn. Och visst andas skivan Tiger Lou, om än inte lika mycket som man kanske tänker sig. Där Tiger Lou's mörker tenderar att bli intakt bryter faktiskt Rasmus Kellerman igenom det melankoliska och levererar flera låtar som andas glädje och optimism. Framför allt i inledande titelspåret, om Kellermans uppväxt i ett stort hus vid havet. Och när bandet kommer in efter en vers med en ensam gitarr låter det studioproffsigt på ett annat sätt än Tiger Lou. Med mjuka virveltrummor och en sammetslen röst. En skiva att sjunga med i, en skiva att känna igen sig i, och då spelar det kanske ingen roll att musiken inte riktigt drabbar på samma sätt. Fast när han i Parting Wishes inledningsvis ackompanjeras av en ensam elgitarr blir det riktigt vackert, nästan Tiger Lou-vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar