rivers and roads

Nu skiter jag i pretentionerna (vilket naturligtvis också kan vara en pretention i sig) och länkar Linnros här på bloggen. Det var nästan september och jag var i svängen för första gången i Halmstad och jag var både nervös och osäker som man bara är när man precis har flyttat till en ny stad, ett nytt umgänge, och trots att spelningen var rätt dålig och trots att det regnade på mina nya kängor så fastnade ändå just den här låten och fungerar nu som en slags påminnelse på hur mycket som händer, hur mycket som förändras på ett år, och det som under hela året har presenterats för mig själv som en kul grej att göra året efter studenten har förvandlats till en del av mig, en jävligt stor del av mig, som jag lämnar ikväll.

Alla saker som man skulle velat göra, alla människor som man skulle velat lära känna, som man skulle viljat dela tid och omsorg med, allt det där har jag liksom tvingat mig in i att välja bort för att fly igen, för att springa till nästa ställe och börja om, och på något vis så känns det så onödigt. Samtidigt som jag innerst inne tänker att jag antagligen skulle bli dum i huvudet av att jobba i kassan på Hemköp Haverdal om så bara för en månad. Det finns mer att utforska än så, samtidigt som det finns mer att utforska just här, just i min småstad där jag rotat mitt hjärta lagom för att bryta upp igen.

Jag lämnar Steninge imorgon, och jag tror inte att det kommer vara samma sak när jag kommer hem igen. Jag vill ha allting, alldeles särskilt just ikväll, och det är ju som bekant en svår sak att begära. Det leder till samvetskval.

Jag kommer att sakna er.



a year from now we'll all be gone
all our friends will move away
and they're going to better places
but our friends will be gone away

nothing is as it has been
and i miss your face like hell
and i guess it's just as well
but i miss your face like hell