gick ut en sväng och såg två stjärnfall, och Orion som blivit någon att lita på under året. nu vaggar jag mig till sömns med den här och alla stjärnor faller till slut; lys upp någons stjärnhimmel medan du ännu kan.

LÅT MIG TALA TILL PUNK (...) T!

har rest till sälen och haft det jävligt bra, utan vidare uppkoppling men med bob hunds senaste skiva som musik-sällskap. Och det är en fantastiskt bra skiva, där Tomas Öbergs geniala texter i den lite mer nedtonade musiken ges en helt annan plats att briljera, beröra. Finns på spotify eller som torrent om man söker runt lite. Kanske årets hittills bästa, fast det där säger man ju om rätt många skivor.

åker iväg igen om några timmar, frid och fred.

c'est pas une vie

Fransk blåögdhet från Yelle's senaste skiva som släpptes i februari, och jag är lite avundsjuk på alla indiekids som ska dansa till det här på emmaboda i sommar. Tips: skruva upp volymen. Helst jättemycket.

snödroppar

Ja visst, ny musik når även ut till Steninge, och just de senaste veckorna har en hel drös med nya, bra album landat i mitt iTunes-bibliotek, tänkte tipsa lite. Och rubriken blir spotify-länk, i den mån skivorna finns där. 

The Dodos - No Color

Det kaliforniska trummor-gitarr-bandet (lite i samma stil som Johnossi fast med akustisk gitarr i centrum) lanserade precis sitt tredje album, två år efter Time To Die, från 2009. Debuten var glimrande, medryckande och riktigt jävla bra, medan den alltid lika svåra andra skivan egentligen var raka motsatsen. Eller ja, inte direkt dålig, men aldrig riktigt, riktigt bra heller. Nu till tredje verkar det som att Time To Die var en parentes, No Color tar vid där första skivan slutade, om än kanske i ett lite hårdare format. Kortfattat handlar det om ett ursinnigt trumslagande som tillsammans med en driven akustisk gitarr, en såndär skön falsettdoftande indie-röst och lite xylofon-klonkande frammanar vårrusiga låtar som är alldeles perfekta att cykla till bussen med. Nu på senaste också dekorerat med turnékamraten Neko Case, som sjunger i bakgrunden på några av låtarna. Torrent-länk

Autisterna - Legender

Autisternas senaste alster - Legender, kanske också kan vara en fin skiva att möta våren tillsammans med. Rötter i Norrland, vad jag har förstått, men senare med utgångspunkt i den ack så omtalade "Göteborgspopen". Kanske inte samma sprudlande eufori som Almedal och de där andra banden, men ändå vissa likheter i uttrycket. Första låten, Sista dan, om att bli av med jobbet och få ångest är sådär skönt Göteborgs-skitig-häftig på samma gång, med en text som egentligen inte passar in men som sångaren på Håkan-manér ändå pusslar ihop till en helt okej poplåt. På det stora hela är det väl just det som är haken, kan jag känna. En helt okej skiva, men aldrig sådär gripande eller medryckande som de förmodligen önskar att den hade varit. Tips kan vara att lyssna på förra skivan, Sista Scenen, också. Som i min mening är några klasser bättre. Nedladdningslänk (rar-fil)

The Pains of Being Pure at Heart - Belong (Spotify-länk till en singel från skivan)

Ett av 2009-vårens stora genombrott stod ovan nämnda band för, med sin debutskiva Young Adult Friction som var ett utmärkt vår-soundtrack med sina elgitarr-distade men samtidigt sockersöta popmelodier. Två år senare, vår igen, och ny skiva. Som egentligen tar vid precis där den förra slutade. Inga stora förändringar i uttrycket, det handlar fortfarande om elgitarr-dist och en sångare som tack och lov polerats lite på skivan (nästan outhärdligt live, tyvärr). Lite fina synth-slingor gör gitarrerna sällskap, och ett ganska basic trumkomp till det. En helt okej skiva, helt enkelt, som helt säkert kommer att eka från bandspelarna på Emmabodas festival-ängar i augusti. Torrent-länk

The Strokes - Angles

Fem år sen sist, The Strokes är äntligen tillbaka med "skivan som egentligen skulle kommit efter Room on Fire. Jag är antagligen inte rätt man att recensera Strokes-plattor, men jag kan i alla fall tipsa om den. Inledande Machu Picchu är så långt (har bara lyssnat ett par gånger) en lysande rocklåt, med de Strokes-iga gitarr-riffen som har överlevt det långa uppehållet från förra skivan. Tydligen har inte inspelningen gått smärtfritt, bandet har sällan varit i studion tillsammans, men trots det låter det välproducerat och helt enkelt ganska bra. Den redan släppta låten Under cover of darkness hade funkat precis lika bra på bandets första skiva Is This It, och egentligen är det väl inte så mycket som har förändrats i ljudbilden alls. Efter fem års uppehåll fortsätter de att göra riktigt bra rockmusik, vilket naturligtvis är glädjande. Nedladdningslänk (rar-fil)

Explosions In The Sky - Take Care, Take Care, Take Care

Att postrock-kvartetten från Texas tidigt bokades till Way Out West skvallrade om att nytt material var på väg. Och visst, sex nya låtar, dvs. skivan Take Care, Take Care, Take Care dök upp på Internet för någon dag sedan. Egentligen har jag inte lyssnat så mycket på bandet sedan den fantastiska EP:n The earth is not a cold dead place från 2003, men det är väl i princip samma grej nu också. Två gitarrer, bas och en trummis med förkärlek till marsch-rytmer. Gitarrmangel och ingen sång. Det är dynamisk musik som i de långa låtarna pendlar mellan euforiska utbrott och mer stillsamma partier där gitarrerna ges stora utrymmen. Ganska klassisk post-rock, helt enkelt. Och riktigt bra, på sina ställen. Torrent-länk

albert hall #2

Gjorde en spotify-lista till, som i efterdyningarna till kvinnodagen har temat "skönsjungande män med gitarrer". Har inte rakt igenom hållit mig till temat, men nästan. Så här har ni, 15 starka låtar från Stornoway till Bombay Bicycle Club. S'il vous plaît. ALBERT HALL #2

internationella fettisdagen

Undervisade sjuåringarna i barngruppen om vilken viktig dag det är idag, hur viktigt det är att ständigt påminnas om kampen för jämställdhet i vårt samhälle, vilket särskilt manifesteras en kvinnodag som denna. De var mest intresserade av semlor, naturligtvis, men det var ändå värt ett försök.

Gillar att FP (eller ja, inte Nyamko Sabuni då) satsar stenhårt på pappamånaderna. Trodde de var liberala laghatare för det mesta, men visst inte i just detta fallet. Och det får ju ändå ses som positivt. Tydligen ligger också en uppmaning från EU-kommissionen om kvotering och hotar om vi svenskar inte skärper oss vad gäller kvinnlig styrelserepresentation, och det där är ju också en sjukt svår fråga. Å ena sidan krävs åtgärder, lagstadgade åtgärder för att komma till bukt med jämställdhetsproblemen, å andra sidan vore det ju fint om man tillsatte kvinnor i styrelserna ändå. Som med all annan jämställdhetslagstiftning, alltså. Men det här med att "vi vill inte kvotera in någon bara för att den är kvinna" tycker jag inte riktigt håller som motargument. Att döma av studieresultat presterar kvinnor bättre än män, och får således ses som mer lämpade till toppjobb, men samtidigt är det männen som styr på den arenan. En slags inofficiell kvotering av män på grund av kön snarare än kompetens, som kanske behöver jämnas ut med lite officiell kvotering åt andra hållet. För det kvoteras in, medvetet eller omedvetet, det är jag ganska övertygad om.

Och ikväll, dagen innan fastan, på internationella kvinnodagen, trycker jag nog i mig maränger och kollar fotboll, ibland är det liksom skönt att göra precis helt tvärtom.

rykten

Emil Jensen, som har en fantastiskt underhållande blogg som du hittar via länken, släppte sin nya skiva i dagarna. Jag kunde inte hålla mig, så jag download-köpte den på iTunes, inte för att jag tycker att han gör så fantastisk musik, egentligen, men han har ett sätt att vrida och leka med ord som jag gillar starkt. Raden "Jag ville väcka levande till liv" är ett utmärkt exempel på det. Underfundigt, genomtänkt liksom. Att han sen har de där förargliga studiotrummorna med softa slag på virvlarna har jag egentligen rätt svårt för, men just den där mysigheten, stillsamheten och det där studio-polerade uttrycket blir en trygghet, musik att kanske inte alltid relatera till, men i alla fall att falla tillbaka i. Behagligt, är nog ordet. Behaglig skiva. Just den här senaste har jag inte riktigt lyssnat igenom än, men den verkar helt okej såhär i inledningen. 

I övrigt ser musikvåren oförskämt bra ut. Redan nämnda Radioheads nya skiva är ju grym, och förutom den väntas nya kreationer från såväl Fleet Foxes som Lykke Li (finns redan ute för den som letar!). Dessutom The Strokes (hoppas jag!) och The pains of being pure at heart. Och säkert andra också, men dessa ser jag fram emot extra mycket. 

Nu ska jag packa min kappsäck igen, Köpenhamn i helgen, det blir bra. Godnatt.